Efter hjärnblödning: Rehabiliteringsträning

Jun 02, 2021

1. Massage och passiv träning:

För tidiga sängliggande patienter kommer deras familjemedlemmar att massera sina förlamade lemmar för att förhindra muskelatrofi och utföra passiva övningar som flexion och förlängning av knän, armbågar och fingrar för att undvika ledstelhet.

2. Flexibilitet och samordning:

Övningen i de övre extremiteterna är främst att träna flexibiliteten och samordningen av de två händerna, såsom kamma hår, dressing, knäppning, tvättansikte etc., och delta i aktiviteter som att spela bordtennis och spela boll, gradvis nå i vilken utsträckning du kan ta hand om dig själv i det dagliga livet. När det gäller övningar i nedre delen kan patienten sitta på en pall och rulla fram och tillbaka på bamburöret.

3. Styrketräning:

Patienten sitter på en pall och gör aktiviteter som benlyft, knäförlängningar, stående med stöd, flytta kroppen till vänster och höger sida, huka sig och så vidare. Han/hon kunde också kliva på fläcken, lyfta båda benen i tur och ordning, hålla bordets kant för att flytta kroppen till vänster och höger sida och gå framåt med en hand stödd och den andra håller i kryckor. Vid träning bör den drabbade delen vara avsiktligt viktbärande, men det bör noteras att mängden aktivitet bör ökas gradvis och tiden bör behärskas.

Samtidigt kunde patienten lyfta framåt, långsamt höja och lyfta upp den övre delen av den drabbade sidan. När patienten ligger på sängen kan han/hon aktivt böja armarna, sträcka handlederna och sätta ihop fingrarna, sprida fingrar och greppa bordtennisbollar och små järnbollar. Efter att ha kunnat gå på egen hand kunde patienten höja benen när han gick, göra en grensla gång och gradvis korsa tröskeln, gå på sluttningen, gå upp och ner för trappan och göra andra övningar och gradvis öka aktivitetsavståndet.

4. Utbildning i vardagsfärdigheter

Såsom förmågan att äta och dricka självständigt, ta på sig och ta av sig kläderna av sig själv, självtillit i utsöndring och urinering, ta ett bad, göra hushållsarbete etc. Förutom idrottsrehabilitering bör uppmärksamhet ägnas åt beräkning, syntes, resonemang, kognition, psykologi, arbets- och social rehabilitering. Språkfunktionsutbildningen bör utövas tålmodigt och noggrant ord för ord. När du övar bör patienten fokusera på, upprätthålla känslomässig stabilitet och tala långsamt. Börja med enkla ord och ordförrådspraxis. Att uppmuntra patienter att tala djärvt med andra är också ett sätt att utöva språk.